Förälskelse

Jag önskar att jag vore mer som Narcissus.
Att jag kunde älska mig själv så högt att jag slapp leta efter någon annan att spegla mig i.
Men vi dödliga är dömda till att springa runt likt skållade råttor i jakt på en partner. Och är man för kräsen så blir det aldrig av. Jag menar, ingen lever upp till mina ideal, ska jag då nöja mig?? Har jag för höga krav kanske?

Jag är dömd till ett liv i ensamhet. Så är det bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0